tisdag 29 september 2009

Molnfri Bombnatt








Av: Vibeke Olsson





" Jag hade berättat om pappas död och om mitt nya arbete, men det kändes som att jag inte kunde nå honom.
-Om du öppnar den där flaska går jag hem! upprepade jag. Det börjar bli mörkt. Är du för full för att sätta upp mörkläggningsgardinerna, skall jag göra det?
-Hedwig!
Hans röst lät förtvivlad. Häftigt och plötsligt vällde gråten ur honom.
-Det värsta är kvinnorna, sa han grötigt. Det var en som var så lik dig.
-Det värsta är vadå? Vad då kvinnorna? Har du bedragit mig?
Jag märkte att jag nästan skrek.
-Nej, nej!
-Men vad är det du pratar om?
-Jag vill inte! Jag vill inte, jag klarar det inte.
Han grät med förnyad styrka, hans krampaktiga händer slet nästan sönder min blus.
-Men vad är det du inte vill?
Jag talade varsamt nu och strök honom över håret som var klibbigt av svett.
-Jag vill inte skjuta dom! Skicka dom till koncentratioonsläger eller vart som helst, men jag vill inte skjuta dom, jag vill inte se mera blod, mera hjärnsubstans, jag vill inte mer!
Det gick inta tt få honom att säga mer. Jag la honom ner på soffan, beredde en filt över honom.
Blod och hjärnsubstans. Det värsta är kvinnorna.
Vad var det egentligen som hände i Polen?"



Boken handlar om Hedvig Johansson och den historia som hon har hållit inom sig så länge. Hennes liv under kriget. Att hon bodde i Tyskland och att hon var uppvuxen med en pappa som var socialdemokrat. Att hon förlovade sig med SS- mannen Wilhelm Schurbiegel, och deras dotters tragiska öde. Att hennes pappa skickades till koncentrationsläger, och senare hon själv för att hon haft ett flygplad från motståndsrörelsen i sin ficka.

Den handlar också om hennes liv när hon flytt till Sverige. Om hur hon träffar Evert och den stora hemligheten som hon inte vågar berätta för honom. Då hade hon behövt berätta allt. Det kan hon inte. Han skulle avsky henne.

Läs den här boken! Man blir uppslukad av den och vill fortsätta läsa. Man blir indragen i mitten av kriget i Tyskland, och efter kriget i Sverige, med matransoner och fördomar.

Boken är väl värd och läsa.

2 kommentarer:

  1. Åh, den är ju en riktig klassiker. Måste läsa igen.

    SvaraRadera
  2. absolut, den är superbra!

    SvaraRadera